Kommunikationsproceccesen är något vi dagligen använder när vi kommunicerar. Kommunikationsproceccesen går ut på att en sändare skickar ett budskap till en mottagare som i vissa fall ger feedback. Vi kommunicerar mer och mer över internet och de sociala medierna och en av de vanligaste är idag Facebook med över 500 miljoner användare!
På Facebook skulle man kunna säga att nästan alla är sändare. Facebook går ju ut på att skriva olika statusuppdateringar och nästan alla gör det, vilket innebär att man då är sändare. Mottagare blir man om sändaren skriver en status just till en viss person eller en grupp. Man kan säga att alla egentligen är mottagare fast på en lägre nivå då det man skriver på facebook skriver man just för att alla andra ska se det. Man kan ju också skicka privata meddelanden, får man ett sådant så innebär de att man även då är en mottagare. Buskapet är det man vill förmedla, det statusen eller privatmeddelandet handlar om, man vill säga mottagarna något. En del skriver statusar för att få respons eller feedback, man vill kanske fånga andras uppmärksamhet. Kommenterar man, gillar eller svarar på ett privatmeddelande så ger man sändaren feedback eller en återkoppling som det också kallas.
Facebook är mer än bara statusuppdateringar, att lägga upp bilder blir mer mer och populärt. Lägger man ut en bild så blir man sändaren medans mottagaren då är de vänner man har på facebook. Budskapet blir ju då bilden, hur man tolkar den och dess budskap är ju upp till var och en. Även här kan man gilla eller kommentera något på bilden och man ger då feedback åt budskapet som sändaren skickade.
Tryckfrihetsförordningen är en av Sveriges grundlagar och antogs 1949. Den berör frågor gällande tryckfrihet, dess definition och restriktioner. Den innebär också bland annat rätt att framställa och sprida tryckta skrifter utan föregående censur och andra hinder. Ett annat inslag i tryckfrihetsförordningen är medborgarnas rätt att ta del av allmänna handlingar. Denna förordning skapades för att folk skulle få skriva och uttrycka sina åsikter som man ville, man får dock inte kränka andra person genom detta. Detta underlättar för tidningar och journalister just för att det ger dem möjlighet till att skriva både mer och mer intressanta texter som gör att fler vill läsa dessa.
Personuppgiftslagen
Personuppgiftslagen (PuL) trädde i kraft 1998 och har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas. Begreppet är brett, det omfattar insamling, registrering, lagring, bearbetning, spridning, utplåning, med mera. Personuppgiftslagen bygger på gemensamma regler som har beslutats inom EU, det så kallade dataskyddsdirektivet. Övriga EU-länder har alltså liknande skyddslagar vilket underlättar flödet av information inom unionen.I personuppgiftslagen finns regler för hur personuppgifter får behandlas. Lagen bygger i hög grad på samtycke och information till de registrerade. Det finns också regler om säkerhet och rättelse av felaktiga uppgifter. Företag, myndigheter, föreningar och andra kan utse personuppgiftsombud som självständigt kontrollerar att personuppgifter behandlas korrekt inom verksamheten.
Det finns en hel del olika tidningar, men vem äger dessa? I Sverige ägs de flesta av några få familjer eller släkter.
Den största familjen är Bonnier, de äger Expressen, DN, GT, Kvällsposten, Sydsvenskan och Dagens industri. Bonner har en väldigt stor makt inom just denna marknaden. En annan familj, familjen Hjörne äger Göteborgsposten men är också delägare i en hel del andra tidskrifter, främst i Västsverige. Dessa två äger cirka en tredjedel av alla Sveriges dagstidningar.
Alla svenska dagstidningar ingår i nio olika mediakoncerner, dessa har en helt dominerande ställning på den svenska tidningsmarknaden. Störst är som jag skrev ovan, Bonniers AB, det grundades år 1837. Bonniers är verksamt i en hel del andra länder, främst i norra Europa. Näst största mediekoncernan är Schibsted ASA, detta är ett norska företag och har sitt huvudkontor i Oslo. Detta äger tidningar som Aftonbladet och Svenska Dagbladet.
Internationellt sett är Norden en väldigt liten mediemarknad men med en mycket hög mediekonsumtion. De första dagstidningarna började ges ut i Tyskland och Franskrike på mitten av 1600 talet.
Europa och USA är de största producenterna när det kommer till tidsskrifter. Detta på grund av att dem säljs i så stora upplagor. För att kunna sälja så stor upplagor så krävs det att de är skrivna på engelska så att fler förstår eller helt enkelt skrivas på flera olika språk. Ett exempel på detta är tidningen National Gerographic, denna har översatts till cirka 20 olika språk. I USA är de dominerande nyhetsmagasinen Tme och Newsweek, Time har en upplaga på 6 miljoner exemplar.
De finns flera olika mediekonglomerat inom denna marknad, ett exempel på det är mulitföretaget Axel Springer med tidningar som Die Welt, Bild och Hör Zu. Detta företag är dock ganska litet om man jämnför med den tyska Bertelsmannkoncernen. Detta är ett av världens största medieföretag och detta är verksamt i 36 olika länder.