mathildalv.blogg.se

För att på bästa sätt anpassa ett budskap till en viss målgrupp så finns det en del att tänka på inom reklambranschen. De främsta medlem man arbetar med då är språket och formen. Är det tillexempel reklam för ett lekland så är det viktigt att anvönda sig utav mycket färg och roliga former, sådana saker som lockar barn. Medans en reklam för en begravningsbyrå oftast ska vara enkel och stilren.Man använder då inte så mycket färg och motiven som används ska vara haroniska.  Då är det viktigt att inte sälja något utan att istället visa att man finns. Man har lyckats med anpassningen om målgruppen stannar till och reagerar på reklamen. 

När det komemr till att välja medier för ett buskap som är tillgängnat flera olika målgrupper så får man välja det som passar majoriteten av målgruppen eller kanske använda sig utav flera olia medier. Radio är något som i detta fall kan vara effektivt då radion är väldigt populär hos en väldigt bred målgrupp. 

 

Budskapaets utformning är väldigt viktigt för att det ska bli så effektivt som möjligt. Det ska tydligt framkomma vad annonsen vill sälja och det ska vara ett starkt budskap bakom allting. Det gäller att det framkommer vad budskapet vill säga på smidigt och snyggt sätt. Man måste också tänla på att utforma budskapet efter den målgruppen som berörs. Yngre och äldre fastnar för olika saker och det är viktigt att man tänker på det när utformar ett budskap. Något som är viktigt att tänka på är språket man använder sig utav då det har en v'ldigt stor betydelse.

 

Jobbar man som grafisk formgivare så finns det en del saker man måste tänka på så att man inte bryter mot några lagar och bestämmelser. De hyr alltid in fotografer då de inte alltid kan ta vilka bilder eller filmer som helst från internet. De får även tänka sig för så att de inte använder musik med upphovsrätt, men oftast så arbetar man med tryckta medier och det är då intenting inom musiken som man måste ta hänsyn till eller tänka på. Utöver det så är det mycket sunt förnuft, vad man kan skriva och inte är en osynlig gräns. Något som också är viktigt att tänka på när man gör en reklam/annons är att få med både tjejer och killar samt många olika etnisiteter. Man måste försöka göra alla nöjda!

 

 

Jag valde att använda mig utav Laswells kommunikationsmodell. Jag valde just den för att den enligt mig tar upp de viktiga delarna som vilka kanaler som används samt vad effekten blir. 

Reklamplan
Nike

Vi har fått en uppgift att göra en egen reklamannons. Vi valde att använda oss av en bild att framföra vår reklam med. Varför vi valde just träningskläder är för att det har blivit väldigt populärt med fresha träningskläder i dagens samhälle. 

Mål

Våra produkter är Nikes nya kollektion av skor och kläder. Det som utmärker våra produkter är starka färger och bra kvalité som ger motivation. Ett av våra mål är att öka försäljningen av den nya kollektionen på vår marknad samt introducera vårt märke för nya kunder. Vi vill att Nike som märke ska växa och bli ännu större. Märket vi har valt att använda är internationellt, det är ett världskänt märke, vilket kommer leda till att det blir enklare att introducera samt sprida kollektionen.

Målgrupp

Nike har vanligtvis produkter för träningsintresserade i alla åldrar, men den här kollektionen är främst riktad till vuxna och ungdomar. Varför vi valt att satsa på just den målgruppen är för att det är en aktiv generation, träning har blivit en vardag för de flesta. Många delar med sig av bilder på sin träning på sociala medier och för att vi människor påverkas otroligt lätt av varandra leder det till att intresset sprids. Just därför har vi valt att fokusera på den här målgruppen, då färgstarka träningskläder är mycket populärt just nu och ger många motivation till att träna mera.

Medium

De medium vi planerar att använda för att nå ut med vårt budskap på bästa sätt är framförallt planscher av olika slag, som t.ex. i busskurer och i skyltfönster. Bilderna ska även publiceras i olika veckotidningar så som Veckorevyn. På grund av att målgruppen vi har valt att fokusera på är väldigt aktiva på sociala medier så planerar vi även att publicera denna annons på t.ex. Facebook, Instagram och Twitter.

Budskap

Budskapet vi vill förmedla är att Nike´s produkter är de bästa! Vi vill få folk att tro att de ökar sin prestationsförmåga när de bär vår kollektion. Vår reklam har både ett budskap som är instrumentellt och relationellt. Vi vill få kunderna att tro att det är ett instrumentellt budskap för att de känna att de behöver våra produkter för att lösa sina problem. I det här fallet är problemet att man inte blir lika motiverad utan nya träningskläder från Nike. Egentligen är budskapet mer relationellt då Nike inte löser några problem utan är ett märke som höjer folks välbefinnande.

 

Tidsplan och budget

Tidsplan

·         Fotografering – Måndag 31/3

·         Redigering – Onsdag 2/4 – Torsdag 3/4

·         Efterbehandling – Måndag 7/4

Budget

·         Utrustning – kamera, blixt, reflexskärm, vidvinkelobjektiv

·         Bensinkostnader

·         Nikekläder

·         Anläggningshyra

·         Tryckeri

·         Löner

 

 

Efter att ha sett filmen "your place or mine?" så sitter jag och är faschinerad över hur man vända och vrida p åsaker med hjälå av så få verktyg. Filmen visar hur man kan förstärka känslorna hos tittarna samt vrida på budskapen. 

Sånt man kan ändra på är saker som färger, musik, ljud ordval och naturligtvis urval. Med hjälp av desa medier så kan man få fubliken åt de håll man själv vill. Att använda dessa medel som journalist tycker jag är okej, jag tycker dock att man ska använda dom med måtta. De kan användas för att förstärka den känsla som redan finns men inte för att förändra budskapet eller innebörden helt. Detta gäller framförallt vid inspelning av dokumentärer då de ska spegla verkligheten. Hur man själv ser uppfattar verkligheten är också en avgörande del i det hela, eftersom att dokumentärens tittare kommer att få en snarlika bild av det hela. 

 

Filmen handlar om nyhetsrapporteringen från Israel/Palestina-konflikten. I dokumentären så tar journalisterna hjälp av en så kallad "fixare". En fixare är någon innefrån som hjälper till genom att fixa till exempel intervjuer osv med de människor som annars kan vara svåra att få tag på. Att ta hjälp av en sån kan både ha sina för - och nackdelar. Det psoitiva med detta är ju självklart att man får tillgång till information och bilder som man kanske annars inte skulle fått tag på. En "fixare" ska vara neutral för att på så sätt få fram den sanna informationen. Nackdelen med detta kan självklart vara att denna "fixare" ändå står mer på någon sida och får på så sätt påverkar det filmen innehåll då informationen är till någons fördel. Jag tycker trots detta att en "fixare" kan vara nödvändig för journalisterna då det får fram information som både är intresantare och mer djupgående i konflikten.

 

Att få en så allsidig rapportering som möjligt som journalist kan vara svårt. Men för att på bästa sätt få fram så sann information som möjligt så tror jag att det är viktigt att i detta fall lyssna på de olika sidornas verisioner. Låt båda verisionerna gör sig hörda och arbeta sedan därifrån. Man måste vara öppen och inte rikta in sig på en specifik bana. Det är svårt för en journalist att avgöra vad som är sant och inte. Men för att få fram så sann information som möjligt tror jag även att det är viktigt att intervjua rätt personer. En persons åsikter kan spela rätt stor roll i den här frågan. 

 

Vilken syn vi har på journalistyrket är väldigt varierande då olika journalister skriver om väldigt olika saker. Det är skillnad på någon som skriver i en skvallerblaska än i en mer seriös tidning med vettiga nyheter. I Sverige så tror jag att journalistyrket ses som ett medelmåttigt yrke, det är inget som uppmärksammas men inte heller ett bortglömt yrke. Jag tror dock att att svenskarna, eller de flesta länder egentligen, är väldigt beroende utav journalisterna. Utan dem skulle vi inte få reda på lika mycket nyheter och vi skulle vara väldigt ovetande angående det mesta. Vi skulle inte heller bli underhållna av roliga eller intressanta storys. nyheterna har alltid funnits där och det är en del av våra liv, skulle de försvinna skulle det bli kaos, man skulle bli så isolerad. Men det är nog först då alla skulle inse hur stor pusselbit journalisterna utgör i våran vardag. Förr så hade journalistyrket låg status. Folket ansåg att de endast snokade i folks privatliv och de kallade journalisterna för murvlar. Främst var det kvällstidningarna som fick den stämpeln.

 I filmen Insider så framställs journalistyrket som extremt krävande, man måste hela tiden vara uppdaterad för att få reda på de nyaste och hetaste nyhterna. I början framstår det även som ett farligt och riskfyllt yrke då han får spela på olika villkor. Journalisten i "The Insider" framställs som en hjälte som avslöjade den stora tobaksbluffen.

 

Journalistkårens uppdrag är främst att informera och underhålla. Olika journalister har olika uppdrag men gemenasmt för alla dessa är att de ska stå allmäheten till tjänst. I sverige säger man att medierna är den tredje statsmakten, de andra två är regeringen och riksdagen. Massmediernas uppgift är att kontrollera så och granska de andra makterna så att de inte missköter sig. men naturligtvis så ska journalisterna göra annat också , de ska analysera, informera och underhålla.

Efter att ha kollat på en dokumentär om massakern på Utöya så blir jag främst arg men även lite skärrad. Hur kan någon vara kapabel till att göra så och sedan vara stolt? Stackars alla inblandade och deras relativa. De flesta som överlevde den 22 juli 2011 lever idag ett liv med hemska saker i minnet. Det är heller inget de blir av med så lätt då de hela tiden påminns om just den dagen. Än idag så är det många av de ungdomar som var på ön som blir tillfrågade att vara med i intervjuer och dylikt. De blir säkert erbjudna pengar för att dela med sig utav sin skräckupplevelse och det ör det svårt för de flesta att säga nej. Självklar finns det de som gärna delar med sig utav sina berättelser för att göra allmänheten nöjd, då är det klart att de ska få göra det. Men jag tycker det är fel att folk ska känna sig pressade och tvingade att berätta och lämna ut sig själva till allmänheten om de egentligen inte vill det. 

 

Hur mycket är egentligen okej att visa i medierna? Det har visats vissa bilder och filmer från denna dag som är minst sagt hemska och extrema. Som reporter förstår jag att de vill vara värst, det är ju så de jobbar. De har visserligen ofta blurrat döda människor som ligger längs klippor, i vattnet, ja överallt. Jag som tillhör allmänheten vill ju se sådana bilder för att få en bild av vad som verkligen hände, det locar lösare och det fattar ju vem som helst. Men jag tycker även i samma veva att det är så respektlöst mot de anhöriga. Hur kan det egentligen kännas att se ett barn, en kompis död i tv eller i en tidning? Även fast kropparna ofta är blurrade så kan man känna igen saker som kläder och placering. Det är svårt att avgöra vad om är okej att visa och inte. Jag tycker nog ändå att man ska ta hänsyn till offer och anhöriga i detta läge. Hur skulle du tycka ifall du var drabbad?

 

Hur en gärningsman framställs i medierna beror ju helt på vad tidningen väljer att publicera och inte. I detta fall så hade gärningsmannen Anders Behring Breivik planerat detta dåd in i minsta detalj. Han hade innan attentatet bett en proffsfotograf ta bra bilder på honom och detta var de enda bilderna som fanns på honom som medierna kom åt. Eftersom att han inte var en tidigare brottsling så hade de inte några bilder på honom i registret vilket gjorde att medierna var tvugna till att använda de bilderna han själv hade tagit just för att de skulle publiceras. Detta gjorde att Breivik framstod precis så som han ville. Jag personligen tycker inte att bild och text hörde ihop i detta fallet. Han beskrivs som en kallblodig mördare medans han ser ut som en vänlig person på bilden. Att han ens hade tänkt på det visar bara vilken sjuk människa som gör så.....

 

Kommunikationsproceccesen är något vi dagligen använder när vi kommunicerar. Kommunikationsproceccesen går ut på att en sändare skickar ett budskap till en mottagare som i vissa fall ger feedback. Vi kommunicerar mer och mer över internet och de sociala medierna och en av de vanligaste är idag Facebook med över 500 miljoner användare!

 

På Facebook skulle man kunna säga att nästan alla är sändare. Facebook går ju ut på att skriva olika statusuppdateringar och nästan alla gör det, vilket innebär att man då är sändare. Mottagare blir man om sändaren skriver en status just till en viss person eller en grupp. Man kan säga att alla egentligen är mottagare fast på en lägre nivå då det man skriver på facebook skriver man just för att alla andra ska se det. Man kan ju också skicka privata meddelanden, får man ett sådant så innebär de att man även då är en mottagare. Buskapet är det man vill förmedla, det statusen eller privatmeddelandet handlar om, man vill säga mottagarna något. En del skriver statusar för att få respons eller feedback, man vill kanske fånga andras uppmärksamhet. Kommenterar man, gillar eller svarar på ett privatmeddelande så ger man sändaren feedback eller en återkoppling som det också kallas.

 

Facebook är mer än bara statusuppdateringar, att lägga upp bilder blir mer mer och populärt. Lägger man ut en bild så blir man sändaren medans mottagaren då är de vänner man har på facebook. Budskapet blir ju då bilden, hur man tolkar den och dess budskap är ju upp till var och en. Även här kan man gilla eller kommentera något på bilden och man ger då feedback åt budskapet som sändaren skickade.

 

 

Tryckfrihetsförordningen är en av Sveriges grundlagar och antogs 1949. Den berör frågor gällande tryckfrihet, dess definition och restriktioner. Den innebär också bland annat rätt att framställa och sprida tryckta skrifter utan föregående censur och andra hinder. Ett annat inslag i tryckfrihetsförordningen är medborgarnas rätt att ta del av allmänna handlingar. Denna förordning skapades för att folk skulle få skriva och uttrycka sina åsikter som man ville, man får dock inte kränka andra person genom detta. Detta underlättar för tidningar och journalister just för att det ger dem möjlighet till att skriva både mer och mer intressanta texter som gör att fler vill läsa dessa. 

Det finns en hel del olika tidningar, men vem äger dessa? I Sverige ägs de flesta av några få familjer eller släkter.

Den största familjen är Bonnier, de äger Expressen, DN, GT, Kvällsposten, Sydsvenskan och Dagens industri. Bonner har en väldigt stor makt inom just denna marknaden. En annan familj, familjen Hjörne äger Göteborgsposten men är också delägare i en hel del andra tidskrifter, främst i Västsverige. Dessa två äger cirka en tredjedel av alla Sveriges dagstidningar.

 

Alla svenska dagstidningar ingår i nio olika mediakoncerner, dessa har en helt dominerande ställning på den svenska tidningsmarknaden. Störst är som jag skrev ovan, Bonniers AB, det grundades år 1837. Bonniers är verksamt i en hel del andra länder, främst i norra Europa. Näst största mediekoncernan är Schibsted ASA, detta är ett norska företag och har sitt huvudkontor i Oslo. Detta äger tidningar som Aftonbladet och Svenska Dagbladet.

Internationellt sett är Norden en väldigt liten mediemarknad men med en mycket hög mediekonsumtion. De första dagstidningarna började ges ut i Tyskland och Franskrike på mitten av 1600 talet.

 

Europa och USA är de största producenterna när det kommer till tidsskrifter. Detta på grund av att dem säljs i så stora upplagor. För att kunna sälja så stor upplagor så krävs det att de är skrivna på engelska så att fler förstår eller helt enkelt skrivas på flera olika språk. Ett exempel på detta är tidningen National Gerographic, denna har översatts till cirka 20 olika språk. I USA är de dominerande nyhetsmagasinen Tme och Newsweek, Time har en upplaga på 6 miljoner exemplar. 

 

De finns flera olika mediekonglomerat inom denna marknad, ett exempel på det är mulitföretaget Axel Springer med tidningar som Die Welt, Bild och Hör Zu. Detta företag är dock ganska litet om man jämnför med den tyska Bertelsmannkoncernen. Detta är ett av världens största medieföretag och detta är verksamt i 36 olika länder. 

 

Efter att jag har kollat på en filmsnutt av Uppdrag gransknings dokumentär där kvinnor inom dagens medier läser upp näthat riktade mot dem blir jag riktigt arg. De som sitter bakom datorskärmars måste vara riktigt fega och osäkra i sig själva om de måste hota och skriva sådana sjuka saker som jag precis har fått höra. Majoriteten av haten handlade om våldtäkter, de ville antingen se kvinnorna bli våldtagna eller själva göra det. Vissa fick även mordhot och i princip alla fick höra att de var värdelösa, fula och äckliga. Ingen någonsin ska behöva få läsa något, absolut ingen!

Kvinnor är den största utmärkande gruppen inom näthat.

I sammanband med filmen jag såg så läste jag en artikel skriven utav Maria Arnholm och Birgitta Ohlsson där de tar upp nät har mot kvinnor. Sverige är i sig är ett land med mycket tolerans men det ger inte någon rätten till att hota och trakassera en kvinna på något sätt. 

 

Kvinnan har länge setts som det "svaga " könet och har behandlats därefter. Man tror i dagenssamhälle att alla är lika mycket värda utifrån det man ser utåt sett. Men det pågår så mycket hat mot kvinnor som man inte tänker på. Att skriva ord som hora eller slyna till någon via nätet har blivit så vanligt att man inte ens reagerar på det längre. Jag tror att anledningen till att så mycket näthat riktat mot kvinnor sker är just för att vissa sjuka män fortfarande ser kvinnan som svag och mindre värd. Dessa kvinnor som talade i dokumentären var kvinnor som hade offentliga jobb som nyhetsankare eller t.ex som chefer för stora tidningar. Jag tror att de män som vill få ut sig dessa sjuka och äckliga tankar har svårt att se en kvinna i en högre position av sig själv.

 

Jag hoppas innerligt att hatet över internet minskar med åren, dock är det inte vad jag tror. Men det är inte acceptabelt att kvinnor ute i vanliga livet ska behöva gå runt och vara rädda på grund av mordhot, våldtäcktshot osv. Vi lever i en sjukare värld än vad vi tror!

Näthat är som det låer, hat över indetnet. Näthatet riktar sig ofta mot enskild person men kan också rikta sig mot grupp och kultur. Det kan ha olika motiv och upphov. Det kan utföras av en enskild eller en sammanvävd grupp. 

Att lägga en elak kommentar är så mycket enklare än att säga det face to face till en person, det gör att det blir så enkelt att vara hatisk över internet. Den grupp som uppmärksammas mest är näthatet mot kvinnor. Som kvinna får man ofta ta emot sexistiska kommentarer. Det handlar oftast om förklenande påståenden om deras utseende, och om grova kränkande hot om våldtäkt och förnedrande ord som slyna, hora och fitta. Detta hat drabbar mycket sällan män, just därför är det kvinnohatet som har blivit så stort och uppmärksammat.

 

Man kan hitta näthat i princip vartsom helst på internet, det räcker med att gå in på den vanligaste sajten, Facebook. Där strömmar det med näthat, kommentarer på bilder till inlägg osv. Anledningen till att det finns så mycket näthat är för att det är så enkelt att skriva den där kommentaren för att sen trycka på skicka. Det faktum att man oftast är anonym gör hela processen ännu enklare.  

Jag läste Staffan Jansons artikel Medievåld påverkar barn skriven i Läkartidningen. Han skriver där om medievåldets påverkan på barn. Janson ser detta som något negativt och jag håller med honom! De barn som påverkas mest är de som kanske har det svårt hemma eller har några problem av andra slag. De kan bli mer aggressiva av att kolla på våld just för att de tror att det är rätt. Många personer är arga inombords och när de kollar på medievåld så får de utlopp i det verkliga livet. Att de blir aggresiva kan leda till följdproblem såsom irritation eller koncentrationssvårigheter, dessa får i sin tur egna följder.

 

Jag lästa också en artikel i Corren som heter Medievåld skapar inga våldsmän. I den artikeln har dom helt andra tankar än vad Janson hade. De anser att medievåldet kan vara något bra och hjälpa människor inse att våldet de ser på tv eller i sina spel är orealistiskt. De påstår också att genom att titta på våld så hjälper det oss att inse konsekvenserna utav det. Det i sin tur leder till rädsla för att själv råka illa ut när de är ute på kvällen, eller skapar ogrundad rädsla för vissa samhällsgrupper. De skriver att vi på ett ogrundat sätt har dragit den slutsatsen utan någon vidare säker information.

 

Som jag skrev tifigare så är jag negativ till detta med medievåld, jag tror att det har större negativ inverkan på människor än positiv.

Vi människor kommunicerar mer än vad vi tror, faktum är att vi gör det i princip hela tiden.Utan kommunikation så skulle vårat samhälle inte fungera som det gör.

Kommunicerar vi inte med varandra så gör vi det med oss själva. När vi pratar med kompisen, smsar eller skickar ett mail så kommunicerar vi.

En stor del av vår dagliga kommunikation sker inom oss, vi tänker och resonerar tyst i huvudet innan vi utför handligar och så vidare. När man har en konversation med en kompis eller liknande där båda är sändare och mottagare så kallas det tvåvägskommunikation. Drömmarna när vi sover kan också kallas för kommunikation, där kommunicerar hjärnan med sig själv. Så när kommunicerar vi då inte? Jag kan ärligt inte komma på någon gång jag inte kommunicerar, det finns runt oss ständigt och kanske så slutar man kommunicera då man dör, men vem vet, kanske kommunicerar vi även efter döden? 

 

Människan har alltid placerat varandra i olika kategorier, ofta direkt efter första intrycket. Detta kallas att man skapar "stereotyper". Man förenklar en männsika för att lättare komma underfund med vad det är för typ. Ofta så har man fått fel intryck av personen och det visar sig sen att personen i fråga är helt annorlunda än vad man föreställt sig. Stereotyper kan både vara en förenkling av en människa som i exemplet ovan men det kan också vara en överdriven föreställning av en människa.

Anledningen till att man delar in människor i vissa fack är för att man har fördomar om dem. Det kan vara fördomar om kläder, beteende, härkomst eller kanske egenskaper. 
       Stereotyper används ofta inom filmer just för att man lättare ska koppla vad människan är för typ, det gör allt mycket intressantare och roligare. Istället för att alla är lika så har de ofta någon egenskap som sticker ut och uppmärksammas inte en utan flera gånger. Jag gillar att titta på stereotyper i filmer och liknande men i verkligheten så gillar jag inte att man delar in människor i fack, det gör att man lätt får fel uppfattning om varandra.

Offentlighetsprincipen ger journalister, men även alla medborgare rätt till att ta del utav myndigheternas offentliga handlingar. Om en myndighet inte vill lämna ut offentliga handlingar så har man rätt att överklaga att handlingen inte lämnades ut. Jag tycker att offentlighetsprincipen är bra och utan den så skulle våran nyheter inte vara i närheten så intressanta och "nya" som idag. Det är tack vare offentlighetsprincipen som alla journalister kan få tag på information så snabbt, utan den sp så skulle de får jobba betydligt mher och hårdare för att få tag på information. Vad vore en nyhet utan smaskig information?

Vad som blir en nyhet beror helt på tid och rum, vad som är intressant för stunden. Jag läste Håkan Lindgrens artikel "Bärldens största krig är onsynligt i medierna" som publicerades i Svenska Dagbladet. Den handlar om världens mest dödligaste konflikt i Kongo, ett krig som har tagit 3-5 miljoner människors liv. Denna konflikt hade jag själv ingen aning om, tack vare medierna. Medierna väljer att lägga fokus på sådant som är närmare oss, sånt som gör att vi känner oss delaktiga. Lindgren skriver att våran värld är felrapporterad, jag håller med honom om detta. De flesta, precis som jag har helt fel uppfattning om världen och dess konflikter. Detta tack vare vad medierna väljer att lägga krut på, som i detta fall så har konflikten mellan Israel-Palestina fått sjukt mycket plats i medierna och man tror att det just nu är den största konflikten, vilket den inte är. 
       En annan anledning till att det blir såhär är för att de olika medierna dras till samma saker och enligt Lindgren så springer alla efter samma boll för att de inte vill slösa resurser på ökanda och bortglömda konflikter. De vill också fånga en så stor publik som möjligt och det blir lättare när man tar upp en så känd nyhet om t.ex Konflikten mellan Israel och Palestina då det redan är en så stor publik där som tror att det är en av de största konflikter någonsin. 

 

Jag läste även ett blogginlägg som handlar om vad som blir en nyhet. Detta inlägget är skrivet av en upprörd förälder vars barn går på resursskola. Resurspengarna dras in och nu tvingas kanske resursskolorna att stänga och dessa barn med olika förhinder tvingas gå tillbaka till en vanlig skola, som inte alls är rätt miljö för barnen. Är Journalisterna där och uppmärksammar nyheten? Nej, för istället så tar journalisterna upp nyheten om Lundsberg , vilket dom tycker vara mycket viktigare, eller? Anledningen till att journalisterna uppmärksammade nyheten om Lundsberg istället var för att den tilltalade flest människor, det var publiken de riktade sig efter. Nyheten om Lundsberg innehöll även fakta om varför Lundsberg stängde, den både fysiska och psykiska mobbningen som förekomm, det är det som intresserar majoriteten av läsare och tittare. Det är skälet till att de gav Lundsbergnyheten mer plats, den lockar läsare. Jag tycker egentligen att nyheten om resursskolorna borde fått mer publicitet då det är en nyhet med ett vikrigt budskap men jag personligen läser hellre en nyhet angående brutal mobbning, jag är en i mängden och dras till den information som får mest publicitet.