Estetiska regler för massmedier
Kategori: Allmänt
Efter att ha kollat på en dokumentär om massakern på Utöya så blir jag främst arg men även lite skärrad. Hur kan någon vara kapabel till att göra så och sedan vara stolt? Stackars alla inblandade och deras relativa. De flesta som överlevde den 22 juli 2011 lever idag ett liv med hemska saker i minnet. Det är heller inget de blir av med så lätt då de hela tiden påminns om just den dagen. Än idag så är det många av de ungdomar som var på ön som blir tillfrågade att vara med i intervjuer och dylikt. De blir säkert erbjudna pengar för att dela med sig utav sin skräckupplevelse och det ör det svårt för de flesta att säga nej. Självklar finns det de som gärna delar med sig utav sina berättelser för att göra allmänheten nöjd, då är det klart att de ska få göra det. Men jag tycker det är fel att folk ska känna sig pressade och tvingade att berätta och lämna ut sig själva till allmänheten om de egentligen inte vill det.
Hur mycket är egentligen okej att visa i medierna? Det har visats vissa bilder och filmer från denna dag som är minst sagt hemska och extrema. Som reporter förstår jag att de vill vara värst, det är ju så de jobbar. De har visserligen ofta blurrat döda människor som ligger längs klippor, i vattnet, ja överallt. Jag som tillhör allmänheten vill ju se sådana bilder för att få en bild av vad som verkligen hände, det locar lösare och det fattar ju vem som helst. Men jag tycker även i samma veva att det är så respektlöst mot de anhöriga. Hur kan det egentligen kännas att se ett barn, en kompis död i tv eller i en tidning? Även fast kropparna ofta är blurrade så kan man känna igen saker som kläder och placering. Det är svårt att avgöra vad om är okej att visa och inte. Jag tycker nog ändå att man ska ta hänsyn till offer och anhöriga i detta läge. Hur skulle du tycka ifall du var drabbad?
Hur en gärningsman framställs i medierna beror ju helt på vad tidningen väljer att publicera och inte. I detta fall så hade gärningsmannen Anders Behring Breivik planerat detta dåd in i minsta detalj. Han hade innan attentatet bett en proffsfotograf ta bra bilder på honom och detta var de enda bilderna som fanns på honom som medierna kom åt. Eftersom att han inte var en tidigare brottsling så hade de inte några bilder på honom i registret vilket gjorde att medierna var tvugna till att använda de bilderna han själv hade tagit just för att de skulle publiceras. Detta gjorde att Breivik framstod precis så som han ville. Jag personligen tycker inte att bild och text hörde ihop i detta fallet. Han beskrivs som en kallblodig mördare medans han ser ut som en vänlig person på bilden. Att han ens hade tänkt på det visar bara vilken sjuk människa som gör så.....